Schengens 90/180-dagarsregel förklarad
En rullande period, inte ett kalenderår – och både ankomst- och avresedagen räknas. Så här fungerar regeln egentligen.
- Tidsfönstret är rullande, inte ett kalenderår – det flyttas framåt för varje dag som går.
- Både ankomstdagen och avresedagen räknas som hela dagar.
- Nittio dagar gäller för hela området totalt, inte nittio dagar per land.
- Ett nationellt visum för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd räknas inte in; ett visum för kortare vistelse räknas alltid.
Vad regeln faktiskt innebär
Besökare får vistas högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i Schengenområdet. Formuleringen är viktigare än den verkar: inte per år, inte per land och ingenting som nollställs bara för att du korsar en gräns eller för att det blir januari.
De 180 dagarna räknas bakåt från den dag som kontrolleras – oftast dagen då en gränskontrollant granskar ditt pass.
Vad som räknas som en dag
Båda ändarna av en resa räknas som hela dagar. Landar du klockan elva på kvällen är det en dag; lyfter du med ett flyg klockan sex på morgonen är det också en dag. Det finns inga halvdagar och ingen respit, vilket gör att flera korta resor tickar iväg snabbare än man tror.
- Både inresa och utresa räknas. En resa från fredag till söndag förbrukar tre dagar.
- Flygplatstransit inom Schengen räknas så fort du passerar passkontrollen. Stannar du i transithallen under en mellanlandning räknas det inte.
- Dagar i Irland och Cypern räknas inte mot detta saldo, trots att båda är EU-länder.
Ett rullande fönster
Det här är detaljen som ställer till det för många. 180-dagarsfönstret är inte fast – det flyttas framåt med en dag i taget, och en dag du tillbringat i området slutar räknas exakt 180 dagar efter att du var där. Ett saldo som ligger över gränsen idag kan alltså ligga under den om två veckor, helt utan att du behöver göra något.
Ett räkneexempel: Du tillbringar hela januari och februari i Portugal, 59 dagar, och sedan tre veckor i Italien i april, 21 dagar. Det blir 80 dagar. I juni vill du åka tillbaka i en månad. Om du räknar 180 dagar bakåt från slutet av den resan har större delen av januari fallit ur tidsfönstret – så resan fungerar, även om 80 plus 30 är mer än 90.
Vanliga missuppfattningar
Tre vanliga missförstånd som är värda att reda ut.
Regeln gäller inte per land
Nittio dagar i Frankrike och nittio dagar i Spanien räknas som etthundraåttio dagar i området. Kvoten delas mellan alla tjugonio medlemsländer.
Den nollställs inte den 1 januari
Regeln bryr sig inte om kalenderår. Det enda som nollställs är varje enskild dag, 180 dagar efter att du tillbringade den i området.
Att lämna området nollställer inte räkneverket
En weekend i London eller Istanbul nollställer ingenting. Dagarna du redan har förbrukat stannar kvar i fönstret tills de faller för åldersstrecket.
Om du vill stanna längre
De lagliga sätten att stanna längre än 90 dagar är nationella, inte Schengen-gemensamma. Ett visum för längre vistelse (D-visum) eller ett uppehållstillstånd från en medlemsstat ger dig rätt att stanna i det landet längre än 90 dagar, och tiden du tillbringar där räknas inte med här – men det ger dig inga extra dagar i andra länder. Flera länder erbjuder även visum för digitala nomader eller passiva inkomster som fungerar på samma sätt.
Vad som däremot inte fungerar är att lämna området i några dagar och komma tillbaka, eller att resa in via ett annat land. Gränskontrollsystemen delar informationen, och in- och utresesystemet läser nu av allt automatiskt i stället för att förlita sig på att en tjänsteman bläddrar bland stämplar i passet.
Osäker på vad som gäller för dig? Öppna Schengen-kalkylatorn och se vad som gäller för just dina datum.